German 1860-1942 Walter Sickert Gallery Walter Richard Sickert (May 31, 1860 in Munich, Germany ?C January 22, 1942 in Bath, England) was a German-born English Impressionist painter. Sickert was a cosmopolitan and eccentric who favoured ordinary people and urban scenes as his subjects He developed a personal version of Impressionism, favouring sombre colouration. Following Degas' advice, Sickert painted in the studio, working from drawings and memory as an escape from "the tyranny of nature".[3] Sickert's earliest major works were portrayals of scenes in London music halls, often depicted from complex and ambiguous points of view, so that the spatial relationship between the audience, performer and orchestra becomes confused, as figures gesture into space and others are reflected in mirrors. The isolated rhetorical gestures of singers and actors seem to reach out to no-one in particular, and audience members are portrayed stretching and peering to see things that lie beyond the visible space. This theme of confused or failed communication between people appears frequently in his art. By emphasising the patterns of wallpaper and architectural decorations, Sickert created abstract decorative arabesques and flattened the three-dimensional space. His music hall pictures, like Degas' paintings of dancers and caf??-concert entertainers, connect the artificiality of art itself to the conventions of theatrical performance and painted backdrops. Many of these works were exhibited at the New English Art Club, a group of French-influenced realist artists with which Sickert was associated. At this period Sickert spent much of his time in France, especially in Dieppe where his mistress, and possibly his illegitimate son, lived  Related Paintings of Walter Sickert :. | Interior of St Mark's, Venice | The Quai Duquesne and the Rue Notre Dame, Dieppe | The New Bedford | Bathers-Dieppe (nn02) | St Mark's Cathedral, Venice |
Related Artists:
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
maskeradtapeten

Jacopo Torriti
Italian painter, Roman school active c. 1270-1300, Italian painter and mosaicist. Two mosaics in Rome are signed by him: one, on the apse of S Giovanni in Laterano, that once bore the date 1291 (or, according to some sources, 1290 or 1292); and another on the apse and triumphal arch of S Maria Maggiore, now replaced by a 19th-century restoration but at one time dated 1295 or 1296. Torriti is also known to have executed a mosaic for Arnolfo di Cambio's tomb of Pope Boniface VIII (1296; destr.; see ARNOLFO DI CAMBIO) in Old St Peter's, Rome. Torriti was active during the same period as Cimabue and Giotto, Pietro Cavallini and Arnolfo di Cambio, but his fame has been obscured by theirs, no doubt because of his closer links with Byzantine art. He was nevertheless one of the most important artists working in Rome during the papacy of Nicholas IV (1288-92) and was entrusted with some of the most prestigious commissions of the day.